majortom

Har inte riktigt bestämt vilket huvudtema bloggen ska ha, men en del av mina tankar kommer publiceras samt ifall det händer något intressant i mitt liv.
Förhoppningsvis rätt regelbundet.




Något jag har suttit och funderat lite över, tack vare exempelvis Kissies skruvade synvinkel på sin status, är kändisskap. När övergick kändiskap egentligen från att vara en benämning med tyngd som många strävade efter men få nådde, till att idag appliceras på människor som egentligen inte har åstadkommit någonting alls utöver vanliga saker eller t.om. pinsamma/vidriga saker?

Jag ser mig verkligen inte som en individ som menar att jag är ensam med den här synen, men trots det så tycks jag ständigt bli förvånad över vilka personer folk i min omgivning klassar som kändisar.

• Marilyn Monroe var en kändis.
• Björn Borg är en kändis.
• Bruce Springsteen är en kändis.
• Benny Andersson är en kändis.

• Kissie är INTE en kändis.
• Idoldeltagare är INTE kändisar (såvida de inte lyckas med musiken efteråt, vilket sällan är fallet)
• Maria Montazami är INTE en kändis.

Det budskap jag tror jag vill få fram är att prefix som b och c inte bör existera till subjektivet kändis; då det bara riskerar, och gör, att begreppet sakta men säkert tappar sin betydelse.
Människor som har gjort något stort, påverkat många människor eller haft en betydande roll för såväl samhälle som historien är kändisar.

Resten är bara uppblåsta drömmar som gör tanken av kändisskap enklare för den gemene mannen att uppnå, eller som hjälper dem att bygga sin status genom att på facebook kunna lägga upp en bild på sig själva med denna "kändis".

Jag är väl medveten om att ämnet är oerhört subjektivt och att mina åsikter i bästa fall delas med ett fåtal individer, men det borde ändå falla i det sunda förnuft att kunna skilja på folk och fä.